Majilio – advent

Det är regntid och tidvis skyfall, och varmt och grönt, men det är advent! Så annorlunda mot bilder av grå dimma eller vackra frostlandskap vi får från Sverige. I söndags firade vi första advent med två gudstjänster var. Carl ute med bibelskolan, tredje helgen han är med dem på ”ziara”, evangelisation i olika byar och bjuder in till kyrkan. Jag var hemma i kyrkan på bibelskolan och sedan hemma i Borås via streaming. Efteråt var det virtuellt kyrkkaffe och jag återsåg ett tjugotal vänner som vi inte sett sen vi åkte i februari. På kvällen hängde vi upp två adventsstjärnor. Så mycket mer pynt har vi inte. Idag andra advent har vi varit tillsammans på en gudtjänst i kyrkan Nazareti i Bunda. Carl predikade på swahili och fick en applåd efteråt. Vid kollekten kan man ge både pengar, hönor, frukt och grönksaker. Efteråt är det auktion utanför kyrkan så att varorna omvandlas till kollekt. Idag fick vi med oss torkade bönor och färska pepperoni hem.

I fredags var det avslutning för förskolan, och igår på bibelskolan. Förskolebarnen sjöng, dansade och hade manekänguppvisning i kläder tillverkade av norska tidningar. Mycket fantasifullt och fint. En flicka i brudklänning! En del rubriker på tidningspappret kanske inte passade in helt, men vad gör det? Idag har alla i bibelskolan åkt hem. Förhoppningsvis kommer de flesta av dem, samt flera nya, tillbaka i början av januari till tredje årskursen för blivande evangelister och församlingsarbete. Förhoppningsvis kommer tillräckligt många elever för att även ha en klass i årskurs ett, som även passar dem som inte tänker utbilda sig till evangelister.

I förra blogginlägget väntade vi fortfarande på att få ”börja jobba”, och verkade nog lite frustrerade. Egentligen vet vi ju att allt tar längre tid här och att man måste vara flexibel. En vän som varit missionär i Zambia säger att i Afrika behöver man kunna tre saker. Vänta, vänta och vänta 🙂 Men redan någon dag senare fick vi komma igång med arbetet i Bunda, tre mil söderut! Vi fortsätter att lära oss swahili och kultur genom att praktisera i det dagliga arbetet.

Carl: Jag är med på lektioner på bibelskolan och praktiserar hos präster och evangelister i staden Bundas stora församling med en större centrumkyrka och 11 mindre kyrkor i stadsdelarna och byarna runt omkring. På söndagar medverkar jag i gudstjänsterna i en eller två kyrkor med en kortare eller längre hälsning på swahili. På veckodagarna går jag med någon präst eller evangelist i någon by eller stadsdel och hälsar på församlings-medlemmar som är hemma. Eftersom människor bor i storfamiljer och har mycket kontakt med grannar får vi ofta också samtal med andra än kyrkomedlemmar. En del som går förbi på gatan ropar ”Hej vitingen!” eller ”Hej kines!” och kommer gärna och frågar vad jag gör här långt ute på landsbygden. Sedan får de också höra ett bibelord och en bön, och så hälsar vi dem välkomna till kyrkan på söndag.

Marita: Jag praktiserar tre dagar i veckan på stiftets sjukhus. Det är praktik eftersom min legitimation inte är klar, men jag har snart alla dokument som krävs för att skicka in ansökan, bland annat intyg från tre vårdhögskolor i Sverige. Jag har hittills varit på barnavårdscentralen och på barnavdelningen. På fotot väger jag en liten tös (och har lov av mamman att visa er). Jag har blivit väl mottagen, och de undrar om vi inte ska flytta dit. Det har vi inte planerat. Carl kommer ju snart att ha sitt huvudsakliga arbete med undervisning här på bibelskolan. Här i landet är det vanligt alla i familjen bor på olika platser på grund av skola och arbete, men med mormor, barnbarn och kusiner i huset. Vi vill förstås bo tillsammans. Att jag som kvinna kör bil till jobbet själv ibland är särskilt uppseendeväckande.

Jag har stor nytta av min tidigare praktik i Nkinga, då sjukvården ju skiljer sig mycket från Sverige. Många barn behöver vård för malaria och blodbrist och många är undernärda. Det är svårt att se att många familjer kämpar med ekonomin och har svårt att betala undersökningar och mediciner, och väljer därför ibland att gå hem i förtid. De ska betala innan de får gå hem, men matron – ”översköterskan” sa att de ”förlåter dem” som slutligen inte kan betala. Fint! Sjukhuspastorn ger också stöd och ibland ekonomiska bidrag från morgonbönens diakonikollekt. Så småningom ska jag också vara på förlossningsavdelningen, i salen där för tidigt födda barn vårdas tillsammans med sin mamma. De använder ”kängurumetoden” – hud mot hud på mammans bröst. Det hjälper babyn att hålla värmen, knyta an, minskar infektionsrisken och stimulerar amningen och är helt gratis!

Kiabakari ligger nära Victoriasjön och det är grönt året runt. Vi njuter av de vackra omgivningarna och kopplar gärna av med en cykeltur eller en kvällspromenad innan solnedgången när det är lite svalare i luften. Vi har också nära till Serengeti och har flera gånger sett elefanter bredvid eller på landsvägen när vi kört förbi. Idag efter kyrkan körde vi upp på berget i Bunda med milsvid utsikt över sjön och nationalparken. Ett hotell helt utan gäster låg på toppen, och de kunde trolla fram både mat och dryck. Vi ser fram emot att välkomna gäster när det åter blir säkert att resa. Åtminstone ett av våra barn hade planerat att komma till jul, men med nuvarande restriktioner i Sverige passar det inte. Vi blir kvar i Tanzania och firar troligen jul i Kigoma vid Tanganyikasjön. Det var där Stanley yttrade de bevingade orden ”Doctor Livingstone, I Presume.” när han fann honom efter att ha sökt en lång tid.