En vecka i maj

Efter att vi kom tillbaka från påsklovet har det varit många veckor med avbrott i undervisningen och vardagen. Först av helgdagar, till minne av Zanzibars första president, Första Maj och Eid. Och förra veckan var det tre dagar med jordbruksarbete för eleverna med ogräsrensing på skolans majsåkrar. Denna vecka har varit mer som vanligt, men med extra roliga lektioner och annorlunda arbetsuppgifter.

I måndags blev det ett lustigt missförstånd. Carl har varit jourlärare denna veckan. Det innebär att han har jour om det händer något oförutsett och att han är med eleverna i det praktiska arbetet. Rektorn ringde honom och instruerade om hur rensningen av bönorna skulle gå till: ”Se till att stänga ordentligt så att de inte smiter ut”. Det lät ju konstigt. Eleverna brukar inte smita från sina uppgifter. Och så fortsatte han: ”Om man stänger ordentligt får de ingen luft och så dör de!” Det var det lilla ordet ”wadudu” som Carl inte hade hört. Det var skadedjuren i de lufttäta påsarna som skulle stängas in och inte eleverna! 🙂

I tisdags hade jag spännande undervisning i hälsa, om fostrets utveckling och familjeplanering, alltså delvis om preventivmedel. Tänk er att allt detta görs på swahili! Det tar sin lilla tid att förbereda. Eleverna var mycket intresserade och ställde många frågor. En del missförstånd fick rättas till och jag fick i läxa att fråga mina barnmorske-kollegor i Bunda om det som jag inte kunde svara på på rak arm. Nästa vecka fortsätter vi med ”relationsetik”. Tillfälliga förbindelser och otrohet är mycket vanligt och det finns många många ensamstående mödrar, och många fall där mödrarna också övergivit, så barnen får växa upp hos mormor eller farmor. Så undervisning och samtal behövs!

Torsdag och fredag fick jag vara med på två av fyra dagars nationell vaccinations-kampanj. Det har varit några fall av polio i de södra grannländerna Mozambique och Malawi. Generellt sett är vaccinationsteckningen mycket god, en hög procent av barnen följer vaccinationsprogrammet som nästan helt motsvarar de nordiska. Ibland är något vaccin ”out of stock”. Till exempel under första vågen av corona-epidemin var det problem med importen, och mässlingvaccinet försenades med många månader. Kanske är det en sådan brist som även orsakade polio-sjuka. Det är en sjukdom som varit borta från Afrika i flera årtionden. För att förebygga att barn blir sjuka i Tanzania har WHO, Unicef och flera andra organisationer tillsammans med landets hälsomyndighet genomfört en extra vaccinationsdos av alla barn under fem år. Och det var inte bara på de vanliga vaccinationsmottagningarna detta skulle genomföras, utan i alla byar i alla hus. Ni kan ju tänka er organiseringen av detta! Det blev framskjutet från slutet av april till nu. Varför vet jag inte, kanske det behövde förberedas ännu mer, eller så kom inte vaccinet i tid. Nu var det iallafall dags. Från Bunda sjukhus var stora delar av personalen utvald att åka till olika byar och områden. Jag följde med matron Cecilia i ett team med tre andra till ett par byar. Vår bil fylldes av vårt team och flera andra som skulle till närliggande byar. Trots bilen som kunde ta oss en bit på väg mellan byarna gick vi mer än åtta kilometer första dagen. Varmt, smutsigt och tröttande, men så roligt! Och så vackra vyer. Bomulls- hirs- och kassavafällt. Jag kände i hela kroppen att jag lever, och att jag är där jag vill vara och kan göra nytta. Och så många välkomnande människor. I ett hem bjöds vi på sötpotatis och pumpa, i ett annat på ugali och kött.

I varje hus gav vi information innan barnen fick två droppar vaccin i munnen. Så bra att det inte var en spruta. Några blev rädda ändå, kanske för den okända vita. Men slutade snabbt gråta när de upptäckte att det inte gjorde ont. Efteråt fick de vänster lillfingertopp och nagel målad med svart tusch, och på huset skrev man med krita att vaccinationen var klar. Olika symboler/bokstäver för olika hus, till exempel en bock om det fanns barn och N (no) om det inte fanns några barn i hushållet. Så står det alltså N på vår dörr här. Nästkommande veckor ska andra team från staten följa upp och se att alla hus och byar är nådda. I höst ska det vara folkräkning i Tanzania. Det görs var 10:e år, och går till på ungefär samma sätt, alltså att man går från hus till hus. Det är framför allt lärare som blir utsedda då och inte vårdpersonal. Därför kommer alla skolor och även vår skjuta på terminsslut och skolstart så att alla är hemma när dagen kommer, och lärarna kan fullfölja denna uppgift istället för sitt ordinarie arbete.

Sedan i torsdags har vi haft besök av två norska missionärer från NLM i Nairobi. Sedan våra kollegor här åkte hem förra året är det ju inte så ofta vi pratar svenska med andra än med varandra. Så roligt att ha gäster och prata ”hemspråket”. Carl mötte en musiker och fick ta fram gitarren, sin hembyggda elbas med piezoelement från Kjell&Com, en afrikansk djembetrumma med piezoelement till trummodulen. Då blev det ”jam” med norrmannen. Båda njöt och Torfinn utbrast lyckligt ”Nå er denne dagen komplett”. Idag åkte de vidare och vi har haft lokala gäster, vår granne Monika och hennes mamma som är på besök från Nkinga. Också fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: