Carls veckor i Iringa

För en månad sedan, när fredagens lektioner var klara tog vi missionens Toyota Lancruiser på vägen från Kiabakari mot Iringa. Ett par säckar spannmål lastades för transport till Bunda. En engelsk missionär mötte upp vid stora vägen. Två sjuksköterskor plockades upp från Bunda.

Övernattning på den gamla svenska skolan i Tazengwa i Nzega. Numera är det en bibelskola, men på gästhemmet ser man fortfarande den svenska tiden från 1980-talet. Då fanns många SIDA-arbetare och missionärer i området och deras barn gick på skolan. Även Maritas kusins man gick där. Tanzanias extrema ekonomiska politik gjorde att det bara fanns grundläggande varor som bönor och grönsaker i affärerna. Smör och liknande specialvaror fick man leta länge efter. Därför är allt i gästhemmet från Sverige. Kranar, rör, toaletter, bokhyllor i furu, boken ”Vägledning till frid” av Rosenius, en video-kassett med Bamse, tavlor med tomtar och snö, allt är från Sverige. Sjuksköterskorna från Bunda var begeistrade. – Har ni verkligen snö? – Har ni verkligen tomtar?

Vi fortsätter mot Dodoma och köper några lådor söndagsskolematerial och lite av den nya nationalrätten Chips Mayai – Pommes och omelett, men för allt i världen blanda inte ihop allt så att potatisstrimlorna blir mjuka. Vidare över den stora vattenkraftsdammen som förser stora delar av Tanzania med el. Upp för hårnålskurvorna till höglandet vid Iringa. Vi är precis framme i Iringa när svenska missionärsbarnet Alfred börjar sin konsert tillsammans med skolkamraterna på en restaurang. Så roligt att få vara med. En annan dag kunde vi dessutom se en fantastisk musikal med flera av klasserna från den internationella skolan. Och inte nog med det. I en av klasserna skulle de ha sago-berättande på engelskalektionen. Eftersom ingen förälder hade möjlighet att komma till skolan den dagen fick jag förmånen att gå dit och berätta en saga. Jag berättade om elefanten Elmer som hade många färger på sig. Eftersom jag också hade många färger på mig förstod barnen att det var därför jag hade valt den berättelsen. Jag fick till och med komma tillbaka veckan därpå och tog då en nordisk klassiker. ”De tre bockarna Bruse”.


Maritas kollegor från Bunda brukar vanligen gå till katolska kyrkan men ville gärna vara på en luthersk gudstjänst som omväxling. Vi hoppas att de hörde predikan för ljudet var högt och ekot i betongen gjorde att vi inte hörde mycket av vad de sa. Men körerna sjöng väldigt bra som vanligt.

På måndagen började Marita och de andra sin kurs på Ilula sjukhus. Det började byggas 1938 av EFS första missionärer i området. Nu skulle de ha en kurs i barnsjukvård som handlar mycket om attförbereda och berätta för barnen vad som ska hända och avleda uppmärksamheten med lek så att de inte behöver vara så rädda för sprutor och alla i vita rockar, som barnen ofta är. Mer om PNC-kursen kanske kommer i ett senare inlägg.

Jag åkte till byn Ilambilole. Där finns en bibelskola för evangelister som framför allt ska arbeta i kyrkor bland boskapsskötande folk som vandrar med hjordarna på jakt efter bete. Till exempel massajer. ”Gud ditt folk är vandringsfolket”. Men det finns även elever från fiskande folk i Tanga som flyttar längs kusten när fiskstimmen förflyttar sig. Elevernas bakgrund är annorlunda och deras kommande tjänst är annorlunda än
bland bofasta stammar. Man kan nog säga att de utbildas till att vara ”resepredikanter”. Dansk luthersk mission byggde skolan och stöder den fortfarande. Dansken Flemming Hansen är lärare där men undervisade hos oss i Kiabakari för ett år sedan, och nu var det dags för mig att betala tillbaka.

Jag frågade vilket ämne de ville att jag skulle undervisa i och blev lite förvånad när de svarade: Datorkunskap. Men de hade aldrig använt datorer förut, och ledningen hade tidigare talat om att det skulle behövas. Så jag åkte dit med några datorer och de fick börja träna. Jag har sällan haft så entusiastiska elever. De ville inte ha rast. Efter lunchen skulle de egentligen ha ledig tid, men de gick till klassrummet och fortsatte göra övningar i programmet Rapidtyping som visar vilket finger de ska använda till vilka tangenter, om de skriver rätt, och om de skriver snabbt. Men sedan var det dags att skriva i Libre Office. Hur skulle de lära sig det? Jag kunde visa dem hur de skulle göra i min dator i projektorn på projektorduken. Men därifrån till att själv skriva är steget långt. Och skolan har inga datorer som eleverna kan fortsätta att träna på efter min kurs. Då kom elever från en skola i Danmark på studiebesök och de ville gärna hjälpa till. De satte sig bredvid evangelisterna och visade hur de skulle byta till fet stil, med mera. Det var verkligen en god hjälp. Och inte nog med det. När dagen var slut och evangelisterna hade dansat typiska massajdanser till andliga sånger så skulle den danska läraren hålla tal. Han sa att de danska eleverna och deras skola ska skänka datorer till bibelskolan. Därefter lämnade han en första dator till bibelskolans rektor, som blev mycket förvånad och glad. Sedan var det dags för oss att åka hem. Då fick vi möjlighet att också se Kigoma och Tanganyikasjön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: