25-årsjubileum på Bibelskolan

Bibelskolan i Kiabakari startade i februari 1997 i ett samarbete mellan Mara stift, Norsk Luthersk Misjonssamband, NLM, och Dansk Luthersk Mission, DLM. EFS har egentligen också bidragit till att skolan finns, men långt tillbaka i tiden. 1938 startade EFS kyrka, skola och sjukstuga i Dongobesh. 1950 lämnade de över verksamheten till NLM. Det blev början till Mbulu stift, som blev början till Mara stift och dess bibelskola i Kiabakari. Just nu finns 24 elever uppdelade i två årskurser. Alla elever och lärare bor på skolan, så atmosfären liknar lite en svensk folkhögskola.

Temat för jubileet var hämtat från Johannes Evangelium 1:29: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Det är texten på swahili på altartavlan i skolans kyrksal. Helgen var fylld av undervisning, sång och dans av flera tillresande körer, gemenskap och mat. Söndagsgudtjänsten var höjdpunkten med predikan av biskop Nzangazelu från Mbulu, insamling till bibelskolan, hälsningar, bland annat från EFS i Sverige, tal och historiska återblickar. Drygt 400 elever har gått på bibelskolan sedan starten och de flesta har blivit församlingsarbetare, evangelister och präster i kyrkan.

Studenten Jackson

Efter skolans jubileum sätter jag mig och pratar med en av studenterna i klass två. Han heter Jackson och bor med sin fru Flora och barnen Baraka och Joyce i Sirari i Mara stift, precis vid gränsen till Kenya. Han växte upp i Bukoba. I Bukoba har Svenska Kyrkans Mission arbetat länge. Den första biskopen där var svensken Bengt Sundkler som berättar målande om tiden där i sin bok ”Bara Bukoba”. Vår skolas musiklärare har gått i kyrkans musikutbildning i Bukoba och hade då boråsaren Michael Lenberg som lärare.

När Jackson var 22 år flyttade han till vår närmaste stad, Musoma. Ett år senare flyttade han till Sirari. Ytterligare två år senare gifte han sig med Flora, och började tjänsten som evangelist på samma plats. En evangelist är en predikant som predikar varje söndag och ansvarar för församlingsarbetet i en distriktskyrka som hör till en församlingskyrka och i den kyrkan finns en präst. I tre år arbetade han utan någon som helst teologisk utbildning, vilket är mycket vanligt i dessa delar av Tanzania. Det är oftast församlingen som betalar utbildningen, och de har inte råd att betala för flera evangelisters utbildningar samtidigt men det finns många evangelister i varje församling. Efter det första året på skolan arbetade han några år i församlingen igen innan han började andra året i år. Jag frågar om det var något som var svårt när han arbetade utan utbildning.

– Det var svårt att veta hur jag skulle predika, att svara på de frågor som människor ställde, och att veta hur jag skulle utforma gudstjänsten på ett bra sätt.

Jag ber Jackson berätta om vad utbildningen här har betytt för honom.

– Först och främst har jag fått mycket kunskap om den kristna tron och bibeln. Den kunskapen har gett mig en förvissning om att jag kan få bli använd till att förkunna Guds Ord, och det har gett mig en ny frimodighet i tjänsten som evangelist. Nu får jag ut mer när jag läser och predikar Ordet.

När Jackson räknar upp vilka lärare han har haft under det första och andra året får jag höra en lång rad namn där mer än hälften är tanzanier och övriga är från Danmark, Norge, och så Marita och jag från Sverige. Tidigare fanns oftast fyra nordiska missionärer här, men numera är vi bara två. Så frågar jag om Jackson har några favoritämnen.

– Mina favoriter hittills är Jesaja bok, Johannes evangelium och brev, plus Daniels bok.

Jag frågar honom också om de finns det något som han saknar i sin utbildning.

– Ja, något som jag har med mig från Bukoba är att man där har satsat mycket på att församlingssången ska ledas av elpiano/keyboard och inte bara vara unison sång som det oftast är här. Om jag får möjlighet skulle jag vilja lära mig att spela piano.

Hittills har det funnits mycket lite tid till pianoutbildning på skolan. Framtiden får utvisa om resurserna kan fördelas till mer av det framöver.

Grace, Devota och Dorkas

Nyligen hade hela skolan en gemensam kursvecka om söndagsskolundervisning. Tre tjejer sitter och klipper tecknade bibelfigurer till kommande samlingar. Jag frågar dem vad de gör efter de teoretiska lektionerna. De berättar om sy- och träslöjden. Flera av killarna väljer syslöjd. Många av skräddarna i byarna här också män.

– Några timmar i veckan har vi jordbruksarbete för att odla mat till skolköket, och för att lära oss odla. Det är det som de flesta i dessa delarna av Tanzania lever av. Även evangelisterna, eftersom deras löner är mycket låga.

– Volleyboll är nog den mest populära fritidsaktiviteten, men många spelar också fotboll på den nyanlagda planen. Vi hoppas att vi snart ska få nya nät till korgarna på basketplanen så vi kan spela där också.

På kvällarna lyssnar många på musik eller spelar keyboard. Man kan också se små grupper av elever sitta och småprata eller studera tillsammans i de olika klassrummen eller ute i parken runt skolan. Morgon och kväll leder någon av eleverna andakten med en kort bibelutläggning. På söndagen har ett par elever söndagskola och alla brukar sjunga i skolkören på gudstjänsten. Ofta är det någon av eleverna som predikar. Ibland på helgerna åker en större grupp elever iväg på prediko- och sångresa till någon plats där tidigare elever nu arbetar. Man märker att det är uppskattat av många som sällan har möjlighet att se andra platser överhuvud taget.

Carl Hasselberg

En tanke på “25-årsjubileum på Bibelskolan

  1. Tack för att ni delar med er Så roligt att följa er.

    Hämta Outlook för iOS ________________________________

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: