“We treat and God heals” – berättelser från sjukhuset i Bunda

Vi är tillbaka i Tanzania sedan tre veckor. Det har varit full fart sedan dag ett med undervisning i skolan varje dag för Carl, och två dagar i veckan för mig, Marita. Carl fortsätter med olika bibelämnen, datorkunskap och tar nu över den ”avancerade” engelska-gruppen efter Margunn som snart åker hem till Norge. Jag fortsätter med den lägre nivån och lär ut verb, tex skillnaden mellan play och pray. Många av stam-språken här skiljer inte på L och R, så det är en utmaning att lära sig. En ny bibelöversättning på stamspråket Kisimbiti kom ut förra veckan och har bara R och inga L så Paulus skrivs som Pauro, men uttalet är lite mitt emellan. I söndags fick vi höra några verser läsas av vår elev Ezekiel när vi var på gudstjänst i hans hemby vid Viktoriasjöns strand tillsammans med skolkören och Margunn och Geir Tore.

Detta blogginlägg blir mest från sjukhuset för det finns mycket att berätta. Vi har firat att min sjuksköterskelegitimation var klar och utskriven på id-kort och på ett ”certificate” när jag kom tillbaka. Så nu får jag utföra alla vårdinsatser. Till exempel vaccinera. Nedan ser ni hur gamle Samwel får sin covid-vaccination. Han och alla andra som är med foto har gett sitt godkännande.  Den tredje vågen under juni-augusti drabbade Tanzania och även vår region Mara hårt med många sjuka. Bunda DDH (kyrkans och ”mitt” sjukhus) blev utsett till ”corona-sjukhus”. De har haft drygt 100 patienter, när det var som mest kanske tio inlagda åt gången, många med syrgasbehov. De fick hjälp av personal från sjukhus och hälso­centraler i närheten.  Skyddsutrustning och syrgas kom från kyrkan centralt och även från staten. En stor syrgastub räcker bara en dag för en patient och kostar många hundra kronor. Och syrgasgrimmor för nyfödda hamnade på vuxenavdelningen för att behovet var så stort. Flera av de anställda blev sjuka, men har nu tillfrisknat. De som inte klarade sig var de äldre, ett tiotal avled. Sedan några veckor har det inte kommit några nya som behövt sjukhusvård. En följd av att Bunda vårdade coronapatienter var att andra blev rädda för att söka vård där, så att det har varit färre andra patienter, även på förlossningen. Det innebär ju avbräck i ekonomin för sjukhuset och risker för de sjuka och födande som kanske fått sämre eller ingen vård. Glädjande nog kommer de tillbaka nu, häromdagen var det åter fullt på förlossnings-avdelningen. Vaccineringen har tagit fart, den nya presidenten Samia Hassan gjorde ju en helomvändning jämfört med föregångaren. Hon var på bild på nyheterna när hon själv vaccinerades. Missionär Geir Tore föregår också med gott exempel (och frun med). Landet har hjälp av WHO och det globala Covax-programmet och mottog i juli den första miljonen doser Johnson & Johnson som donation från USA. Äldre och vårdpersonal var i första prioritetsgrupp, men nu är det fritt för alla över 18 år. Tanzania har ett bra barnvaccinationsprogram som liknar det nordiska, med mycket god täckning. Men just covid-vaccin är många skeptiska till. Att förra presidenten var klart emot, att en del så kallade ”profeter” och kyrkans företrädare varnat för det, och att sociala medier flödar över av märkliga påståenden gör det inte lättare. Många väntar på vaccin från andra länder än USA. Låt oss fortsätta be för hälsa och beskydd för Tanzania, och fortsatt god ledning! Vi själva fick vaccin i Sverige i somras och är tacksamma för det skyddet.

Vaccinationsmottagningen är på samma ställe som barnavårdscentralen

Jag fortsätter att fördela mina tre arbetsdagar på sjukhuset mellan prematursalen på förlossningen, barnavdelningen och BVC, utifrån var behovet är störst. Extra personal behövs ofta på alla ställena. Om det finns små för tidigt födda eller sjuka nyfödda behövs jag bäst där. Det finns inga specialutbildade barnsjuksköterskor och som jag skrivit tidigare har många av barnmorskorna på förlossningen ofta fullt upp med födande mammor och inte fokus på prematursalen. Mössorna som jag hade med mig från hjälpsamma kvinnor i Sverige har börjat delas ut, och hjälper de för tidigt födda att hålla värmen. Tacksamma mammor hälsar och tackar!

Mössor och strumpor ger värme och glädje

På barnavdelningen har dockan ”Pendo” börjat sin tjänst. Matron fick ge namnge henne, namnet betyder kärlek. Det är redan den andra av mina ”femlingar” som kommit dit, den första ”fick ben” och följde med en liten patient hem. Nuvarande Pendo har blivit märkt så att hon förhoppningsvis stannar längre. Hon har en liten plastkanyl i handen, så att vi kan leka att hon också får medicin, liksom barnen. Många blir överraskade och glada när de ser henne, en lite större pojke satt och tittade på henne hela läkar-undersökningen och log stort. Några barn är sjukare och orkar inte le. Ibland är det väldigt utmanande och nästan hopplöst svårt. En liten fyraåring med mycket förstorad lever fick åka vidare med mormor till ett stort sjukhus med barnspecialister i Mwanza häromdagen. Hans mamma dog för bara några veckor sedan. Hans morfar ringde nyss och sa att pojken dog i morse, troligen var det en tumör. Och morfar och mormor tackade ändå för vård och omsorg. Ett annat barn hade mycket svårt att andas och jag var rädd att jag inte skulle få se honom mer när jag gick hem för dagen. Han hade fått all möjlig vård som finns att ge här. Evangelist Joseph som också jobbar i sjukhusförrådet kom in på avdelningen och jag bad honom komma och be för familjen och de andra som låg på samma sal. Det hade jag inte så lätt kunnat göra i Sverige, i alla fall inte utan uttrycklig förfrågan från familjen. Jag hade sällskap hem i bilen av en präst som tidigare arbetat som sjukhuspräst och vi pratade om våra olika (kulturella) förhållande till Gud, lidande och död. Jag var lite rädd att familjen skulle tolka bönen vi bett som att det inte fanns något annat hopp, men de ser det ofta tvärtom. Och Gud är verkligen inte sista utvägen, snarare den första man vänder sig till både i glädje och sorg, och förbön visar att man bryr sig om, och ger hopp, också om tillfrisknande. Jag såg en läkare i t-shirt från sin utbildning på kyrkans universitet i Moshi, med texten ”We treat and God heals”. Sant. Vi får göra allt vi kan och be Gud bära, läka, hela och/eller trösta. Och min glädje var stor när jag återkom två dagar senare och pojken var fri från syrgas, andades utan problem och kunde gå hem efter ytterligare några dagars vård.

Pendo, Haki och doktor Isack

Glädjande är också att trillingarna som föddes i april växer och frodas. Alla är friska. Matron Cecilia och jag var på hembesök förra veckan. De låg fint och sov bredvid varandra på soffan med ett myggnät spänt över allihop. Snart vaknade en efter en och var hungrig. Mamman har verkligen att göra, dygnet runt. Och mer blir det när de börjar krypa och förflytta sig! Men hon klagar inte alls. Storasystrarna hjälper till. Maken arbetar i en affär för MC-tillbehör och är borta på dagarna, men hon sa att han också stöttar henne och är glad över döttrarna. Det är fint, inte alla familjer har delaktiga pappor. Matron passade på att prata om familjeplanering (preventivmedel) på ett naturligt sätt. Hon har varit barnmorska i många år. Hon är också ett gott stöd för mig när jag har frågor och funderingar, även om andra saker 😊. Jag gläder mig över henne och många andra fina kollegor. Igår fick jag vara hedersgäst hos läkare Isack på ett-årskalas för yngsta dottern. Härligt! De flesta dagar är det ändå glädjen som överväger! Tacksam för det och för att få vara här mitt i allt.

Matron Cecilia och jag hälsar på trillingarna som alla har namn som börjar på D. Bläckfiskarna hade jag kvar sen mitt allra först besök i Nkinga 2015. Nu är de slut 😄

En tanke på ““We treat and God heals” – berättelser från sjukhuset i Bunda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: