Uppdatering från barnsjukvården.

Detta blir ett inlägg från Marita. Carl uppdaterar från bibelskolan lite senare.  Just nu sitter vi och ser VM-final i handboll med danskar och norrmän. Volontären Mathias har röda-vit tröja och mössa, jag har bidragit med en svensk flagga. Sverige leder. Vi får väl se hur det slutar 😊 (Danskarna firade efteråt…)

hdrpl

Efter en skön julsemester vid havet fortsätter jag att jobba på sjukhuset i Bunda tre dagar i veckan. Det är intensivt och roligt, jag arbetar så svetten lackar, inte bara för att det är varmt. På barnavdelningen är det för det mesta bara en sjuksköterska eller undersköterska i tjänst, förutom mig. Ibland är de två på dagpasset. Kvällar och nätter är de alltid ensamma. Tufft! Efter jul har det också varit undersköterskestudenter där, några fler händer som vårdar och kan dela på uppgifter. De har bytt avdelningschef och den nye har redan gjort flera förbättringar, fått ordning på expeditionen och gjort om ett ”skräprum” till ett brännskaderum. Tyvärr kommer det in många barn med brännskador, och vårdtiderna är ofta långa. Att de inte blandas med infekterade barn är bra. Jag har lidit med de små som ofta har väldigt ont, och mycket bristfällig smärtlindring. Den nye chefen vill gärna diskutera rutiner och få råd av mig. Häromdagen frågade han om jag kan lära honom att skriva omvårdnadsplaner, alltså hur man som sjuksköterska kan planera, genomföra, utföra och utvärdera omvårdnaden på bästa sätt för patienterna, och inte bara ge de mediciner som doktorn ordinerat. Kul! Det ska jag gärna göra.

Jag blev mycket glad när jag för ett litet tag sedan fick reda på att sköterskan som arbetar på den lilla avdelningen för palliativa cancerpatienter har tillgång till morfin-mixtur, och också lite mer kunskap om smärta än de övriga. Så han och jag, och ansvarige läkaren på barnavdelningen har kunnat ordna så att de två senaste patienterna har fått morfin, alltså ordentlig smärtlindring. Sådan skillnad, och underbart att se lättnaden i blicken och leendet efteråt! En klubba under omläggningen lindrar också!

I fredags var jag på BVC. Jag fick registrera vikt och vaccinationer för mer än 130 barn. Det blir inte mycket tid för varje barn! Det gäller att hinna se, och snabbt fråga vad som är problemet om barnet verkar sjukt eller gått ner i vikt sedan förra gången. De som är sex månader eller ett år får en A-vitamintablett som skyddar mot svåra infektioner, till exempel mässlingen. Det vaccinerar man också mot. Andra sköterskor hade hand om vaccinationerna och att skriva in sex-veckors-barnen för första besök. Då ska man också hinna prata med mamman och höra om allt är ok efter förlossningen. Att det inte är lätt med 130 besökare förstår ni nog.

Därför var det roligt att jag i måndags fick besöka den statliga vårdcentral vi bor granne med. Vår Mama Marias lillasyster Josepha fick en dotter förra veckan, och hon skulle skrivas in på BVC och jag fick vara med. Sjuksköterskan Monica visade sig komma från Nkinga, där jag ju varit volontär. Så roligt att se hur fint hon undersökte både den lilla och mamman, gav amningsråd och råd om hur hon skulle sköta barnet. Precis som man ska. Jag hoppas att jag när jag blivit lite varmare i kläderna kan hinna med det i Bunda också, tillsammans med kollegorna där. Både Josepha och barnet på bilden (och målsman) ovan har godkänt att vara med på bild och text här.